Johan Gustaf Björlin, född 14 oktober 1845 i Åmåls stadsförsamling, Älvsborgs län, död 13 juni 1922 i Stockholm, var en svensk militär, författare och riksdagsman.Björlin var son till järnhandlaren Anders Petter Björlin och hans hustru Hilda Johanna Lidström.[1] Björlin erhöll sin första officersfullmakt som underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente år 1865, genomgick 1867–1870 Krigshögskolan på Marieberg, hade därefter några år anställning vid Krigsskolan (Karlberg), blev 1873 löjtnant i armén och generalstabsofficer, avancerade vid generalstaben till kapten (1879), major (1888) och överstelöjtnant (1892), var därunder 1882–1895 avdelningschef för krigshistoriska avdelningen samt redigerade de två första banden (1890 och 1894) av det av denna utgivna verket Sveriges krig åren 1808 och 1809. Han utnämndes 1895 till överste och militärbefälhavare på Gotland, befattningar han nitiskt utövade, samt befordrades 1903 till generalmajor i armén. Björlin hade därjämte åtskilliga andra befattningar. Så var han sekreterare vid riksdagens särskilda (försvars-)utskott 1875, 1877, 1878 och 1892 (urtima riksdagen, då den förbättrade härordning antogs, vartill Björlin som tillkallad sakkunnig till statsutskottet vid samma års lagtima riksdag uppgjort grunderna) samt den förste sekreterare för Allmänna försvarsföreningen 1890-1897. Less